LyssnaEn Karl Johan Öbrink-föreläsare utses årligen, av en för ändamålet av BMC-nämnden utsedd kommitté, ur gruppen BMC-anknutna forskare. Priset skall ges en nu aktiv forskare vars verksamhet präglas av Karl Johan Öbrinks anda, dvs där samarbete över gängse gränser tydligt framgår, men där forskarens särart och engagemang för det egna fältet också symboliserar Karl-Johan Öbrinks vision om en” Integrerad integritet”. Forskningsfältet skall inrymmas inom biovetenskaperna och priset kan ges för såväl lång och högklassig forskning som en nyligen uppmärksammad upptäckt. Priset är symboliskt och föreläsningen hålls vanligtvis i november.
Årets pristagare
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2011
Göran Magnusson, Inst f medicinsk biokemi och mikrobiologi
Framgångsrika universitet är beroende av personer med bred kompetens och förankring i universitetens alla verksamhetsområden. Göran Magnusson är en av dessa som med handlingskraft bidragit till och drivit universitetets utveckling av forskning, undervisning, infrastruktur och organisation med ett starkt och tydligt engagemang.
Göran Magnusson anställdes som professor vid institutionen för medicinsk virologi 1984. Detta innebar en förstärkning av universitetets molekylärvirologiska forskning och en samverkan över institutionsgränserna, vilket senare skulle stadfästas i institutionssammanslagningar och en fysisk koncentration av den prekliniska virologiska forskningen till IMBIM. Göran Magnussons ämnesområde rör framförallt polyomavirus och med sin kliniska kunskap har han representerat länken till medicinska frågeställningar både inom molekylärvirologernas forskning och deras del i de medicinska utbildningarna.
1997 fick Göran Magnusson uppdraget som föreståndare för BMC. Detta innebar flera års kraftfullt engagemang för att driva BMC:s förnyelse, både för att möjliggöra för kemiinstitutioner att flytta hit, men även för ett intensivt och lyckosamt arbete med att förbättra forsknings- och undervisningsmiljöer och institutionernas möjligheter till samverkan – i sann Karl Johan Öbrink anda. Detta arbete har nått nya dimensioner i och med att forskningsmiljön för SciLife till en stor del fysiskt kommer att lokaliseras vid BMC. Här är Göran en av nyckelpersonerna i arbetet med att få alla inblandande att enas för att nå ett för Uppsala universitet gemensamt mål och ytterligare markera BMC på kartan.
Med sin breda erfarenhet av forskning, forskningsfinansiering och universitetsledning, bl a som prefekt, dekan, konsistorieledamot och ordförande i styrelsen för SSMF, så har GM såväl kunskap och erfarenhet som legitimitet att driva universitetets utveckling. Vi har sett många mycket goda resultat av hans strategiska målmedvetenhet och räknar med att se ytterligare några inom kort.
Föreläsningen hålls den 23 november i The Svedbergssalen (B8) - Program (pdf)
Tidigare pristagare
2010 Jonas Bergquist, Institutionen för fysikalisk och analytisk kemi
2009 Bengt Mannervik, Institutionen för biokemi och organisk kemi
2008 Inger Andersson, Inst f molekylärbiologi (SLU)
2007 Fred Nyberg, Inst f farmaceutisk biovetenskap
2006 Carl-Henrik Heldin, Ludwiginstitutet för cancerforskning
2005 Leif Andersson, Inst f medicinsk biokemi och mikrobiologi,
Inst f husdjursgenetik, SLU
2004 Ulf Lindahl, Inst f medicinsk biokemi och mikrobiologi
2003 Jarl Wikberg, Inst f farmaceutisk biovetenskap
2002 Måns Ehrenberg, Inst f cell- och molekylärbiologi
2000 Lena Holm, Inst f fysiologi (numera Medicinsk cellbiologi)
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2010
Jonas Bergquist, Institutionen för fysikalisk och analytisk kemi
Jonas Bergquist forskar och verkar i Karl Johan Öbrink anda. Med bakgrund i klinisk neurovetenskap vid Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och ett uttalat intresse för användning och utveckling av modern analysmetodik särskild inom masspektrometri, har han dedikerat sin forskning åt nutidens stora utmaning i en åldrande befolkning - neurodegenerativa
sjukdomar. Sedan han 1999 kom till Uppsala och BMC som forskarassistent driver han tillsammans med sina doktorander ett mycket framgångsrikt arbete med att identifiera sjukdomsmarkörer och att kartlägga mönster och förändringar vid till exempel Parkinsons och Alzheimers sjukdom eller multipel skleros. Jonas är en mycket uppskattad talare och föreläsare inte bara inom BMC utan även utanför huset, och bidrar på detta vis med att sprida kunskap och intresse för forskning såväl hos studenterna som i samhället i allmänhet. Jonas är även en framgångsrik nätverksbyggare både inom akademin och näringslivet med viktiga svenska och internationella bioteknologi- och läkemedelsföretag som samarbetspartners. Med sitt brinnande intresse för utveckling av medicinsk forskning är han även en av de drivande krafterna bakom Uppsala Berzelii Teknologi Center för Neurodiagnostik, ett nätverk bestående av fem forskningsgrupper vid Uppsala universitet samt ett antal läkemedelsföretag. Detta nätverk har fått långsiktigt stöd från Vinnova/VR.
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2009
Bengt Mannervik
Institutionen för biokemi och organisk kemi
Bengt Mannervik erhöll Karin och Herbert Jakobssons professur i biokemi 1988 och flyttade från institutionen för biokemi vid Stockholms universitet till BMC och Uppsala universitet.
Bengt har under sin karriär gjort flera viktiga bidrag inom biokemisk forskning. Ett av hans huvudområden är molekylär toxikologi, framförallt rörande biokemiska mekanismer som skyddar mot toxiska och mutagena substanser. Bengt är känd som en kunnig enzymolog och har ett internationellt gott rykte inom forskningsområdet om glutationrelaterade avgiftningssystem, såsom glutationtransferas, glyoxylas och glutationreduktasenzymer.
Under senare år har Bengt intresserat sig för molekylär evolution av proteiner i allmänhet och enzymer i synnerhet. Med glutationtransferassuperfamiljen som ett modellsystem har han bidragit starkt till utvecklingen av detta område.
Bengt har dessutom varit en drivande kraft när det gäller samverkan och spridning av forskningsresultat vid BMC. Han odlar framgångsrikt samarbeten med olika forskningsgrupper och visar stor initiativkraft och brinnande engagemang och för att organisera vetenskapliga möten.
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2008
Inger Andersson
Inst f molekylärbiologi (SLU)
Inger Anderson disputerade 1980 inom området biokemi vid universitetet i Saarland och kom redan samma år till SLU och BMC. Hon har sedan dess gjort en serie banbrytande strukturstudier av ett av de allra viktigaste och mest spridda proteinerna i naturen, nämligen växternas koldioxid-fixerande enzym Rubisco. De katalytiska stegen i denna process är förvånansvärt ineffektivt och Inger Andersson har kartlagt och beskrivit mekanismerna för koldioxidfixeringen i ett 20-tal artiklar i de allra högst rankade vetenskapliga tidskrifterna. Resultaten har drastiskt ökat vår förståelse av denna centrala process och bör på sikt kunna leda till att mer effektiva Rubisco-varianter kan framställas. Inger har också gjort internationellt mycket uppmärksammade upptäckter vad gäller strukturen hos antibiotikabildande enzym från Streptomycesbakterier, där en ny typ mononukleära järninnehållande enzym spelar en huvudroll. Inger Andersson är en av Sveriges ledande strukturbiokemister. Hon har under mer än 25 år varit verksam vid BMC inom Uppsalas Strukturbiologikonsortium, ett mycket framgångsrikt forsknings och undervisningsnätverk av forskare från Uppsala universitet och SLU, helt i enlighet med Karl Johan Öbrinks ideér.
Inger Andersson är sedan 1997 professor växtbiokemi vid SLU och har och har haft flera uppdrag inom institutions- och fakultetsnämnderna, liksom expertuppdrag vid SJFR och det nuvarande FORMAS. Hon var 2003-2006 koordinator för ett EU-projekt som syftade till att förbättra spannmålens produktivitet genom att genetiskt komplettera dem med Rubisco från alger. Sedan 2006 är hon även professor vid fakulteten för Photon Science, vid Stanforduniversitet i Kalifornien.
Inger Andersons grundläggande forskning har fokuserat på att klarlägga de atomära detaljerna i strukturen hos några av de viktigaste enzymen inom biologin och medicinen. Tillämpningarna av hennes forskningsresultat kommer med stor sannlikhet vara en del av lösningen på några av mänskligheten allra största framtida utmaningar inom energi- och jordbruksektorn, samt inom området antibiotikaresistens. Inger Anderssons arbete har varit beroende av en nära samverkan över universitets- och fakultetsgränserna och utgör därför ett övertygande bevis på riktigheten i Karl Johan Öbrinks vision om BMC.
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2007
Fred Nyberg
Inst f farmaceutisk biovetenskap
Efter några lärartjänster i Sverige, men också i utvecklingsländer, disputerade Fred Nyberg inom naturvetenskaplig biokemi på en avhandling om prolaktin och tillväxthormon. I mer än 25 år har han verkat i farmaceutiska fakultetens farmakologimiljö, nu vid institutionen för farmaceutiska biovetenskap, där har även under många år varit prefekt. Sedan ett år är han dekanus vid farmaceutiska fakulteten. Han har innehaft rådstjänster och fick 1993 MFRs professur i biologisk beroendeforskning. Fred Nyberg är medlem i många vetenskapliga societeter och editorial board för flera tidskrifter. Han har haft åtskilliga internationella uppdrag som sakkunnig och är även internationellt en flitigt anlitad föreläsare.
Fred Nyberg har en betydande bredd i sin forskning och har publicerat över 300 vetenskapliga artiklar. Utgående från sin gedigna kunskap i peptidkemi och proteinrening har Fred Nyberg utvecklat nationella och internationella samarbeten med flera grundvetenskapliga och kliniska discipliner och har arbetat med t.ex. kroniska smärttillstånd, psykiatriska sjukdomar och alltmera med frågor runt drogberoende. Inom detta område har han en betydande forskargrupp som arbetar med att utreda mekanismer för anabola steroiders och tillväxthormons påverkan på hjärnan samt neuropeptiders roll när det gäller att styra neuronala signalvägar för smärta och utveckling av drogberoende. Han har dessutom visat ett gediget samhällsengagemang genom samarbeten med polis och rättsväsenden samt med sociala myndigheter. Sedan 2002 sitter han i regeringens råd som samordnare av narkotikaforskning och nyligen utsågs han att ingå i kriminalvårdens forskningsråd. År 2005 erhöll han Sigillum Magnum-medaljen vid universitetet i Bologna för sin forskning kring neuropeptider.
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2006
Carl-Henrik Heldin
Ludwiginstitutet för cancerforskning
"Carl-Henrik Heldin disputerade 1980 vid dåvarande institutionen för medicinsk och fysiologisk kemi. Han blev 1986 chef för Uppsalas filial för Ludwiginstitutet för cancerforskning, och utnämndes 1992 till professor i molekylär cellbiologi vid Uppsala Universitet. Carl-Henrik Heldin har en omfattande publikationslista med över 500 artiklar och är en av Sveriges mest citerade forskare under tidsperioden 1986-2006 .
Under sin doktorandperiod grundlade Carl-Henrik Heldin ett intresse för vad som skulle komma att resultera i decennier av världsledande forskning om hur tillväxtfaktorer styr intracellulära signalleringssystem. Med utgångspunkt i karakterisering av PDGF:s biologiska och biokemiska egenskaper knöts PDGF-inducerad tyrosinspecifik fosforylering till identifieradet av receptorer för PDGF, samt dessa receptorers alter ego som on k ogener. Detta har lett till en detaljerad bild av hur PDGF ökar cellers tillväxt, och således hur detta kan orsaka okontrollerad tillväxt och canceromvandling. Carl-Henrik Heldins intresse för signaltransduktionsvägar breddades så småningom till att omfatta också bl. a TGFß och dess signaleringsmekanismer via serin/threoninkinasreceptorer och intracellulära Smad-molekyler. Även om TGFß primärt har tillväxthämmande egenskaper, så kan TGFß:s effekter på celldifferentiering, samt dess angiogena och immunhämmande aktiviteter, öka den invasiva egenskapen hos cancerceller under senare delen av tumörprogressionen. Sammantagna har dessa resultat intensifierat arbetet med att finna antagonister till PDGF och TGFß. Inhibitorer av PDGF-receptorer (imatinib/Glivec/Gleevec/STI571) testas för närvarande både experimentellt och i kliniska studier.
Carl-Henrik Heldins arbete representerar således en långsiktig och målmedveten strategi att utifrån basal, medicinsk grundforskning förklara cellulära processer, såväl normala som patologiska. Hittills uppnådda resultat ger stort hopp om att denna förståelse skall leda till framtagning av interventioner vid proliferativa sjukdomstillstånd."
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2005
Leif Andersson.
Inst f medicinsk biokemi och mikrobiologi,
UU samt Inst f husdjursgenetik, SLU"Leif Andersson har under ca. 25 år studerat genetik och molekylär genetik med husdjur som modellsystem. Han disputerade 1984 vid SLU och blev professor vid SLU 1992. Förutom åren 1990-1994 då Leif Andersson var verksam vid Genetikcentrum, SLU, har han sedan mitten av 1980-talet haft sin verksamhet förlagd till BMC. Sedan 2003 är Leif Andersson gästprofessor vid Uppsala universitet tillika professor vid SLU.
Leif Anderssons studier är världsledande och hans banbrytande upptäckter har visat hur kraftfull husdjursgenetiken är för förståelsen av både enkla och komplexa egenskaper. Hans forskningsverksamhet har kraftigt bidragit till ökad förståelse av geners betydelse för en rad viktiga egenskaper som muskeltillväxt, fettansättning och glykogenmetabolism. Även inom beteendevetenskap, immungenetik och pälsfärgsgenetik har Leif Anderssons forskningsbidrag varit banbrytande. Identifiering av genmutationer har också bidragit till kunskap som kan användas vid behandling av sjukdom och utvecklandet av genetisk diagnostik av våra husdjur.
Leif Anderssons forskningsinsats har med stor genomslagskraft visat på genetikens betydelse för såväl avel av friskare husdjur samt för humanmedicinsk och veterinärmedicinsk forskning och utveckling. De grundläggande fynd som hans forskning bidragit till spänner sammantaget över många biologiska och medicinska discipliner"
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2004
Ulf Lindahl.
Inst f medicinsk biokemi och mikrobiologi
"Ulf Lindahl har under nära 40 år studerat struktur, funktion och biosyntes av polysackariderna heparin och heparansulfat, negativt laddade, sulfaterade polysackarider med viktiga fysiologiska funktioner. Utan heparansulfat kan fosterutveckling inte ske och polysackariden har bl a visat sig modulera aktiviteten av både tillväxtfaktorer, enzymer och proteasinhibitorer. Heparin, en högsulfaterad variant av polysackariden, har länge använts kliniskt för att förhindra blodkoagulation. Ulf Lindahls studier av de molekylära mekanismerna bakom heparinets antikoagulationsaktivitet var banbrytande. Hans arbete har också bidragit till utvecklandet av fragmin, en lågmolekylär variant av heparin som bland annat används vid akut risk för blodpropp och vid profylaktisk långtidsbehandling. Ulf Lindahls forskningsinsats har med stor genomslagskraft visat på biokemins betydelse för medicinsk forskning och utveckling."
Karl Johan Öbrinkföreläsaren 2003
Jarl Wikberg.
Inst f farmaceutisk biovetenskap
”Jarl Wikberg personifierar den vision om samarbete över institutions- och fakultetsgränser som inspirerade Karl Johan Öbrink till att skapa BMC. Wikberg är en osedvanligt produktiv forskare vars verksamhet spänner över ett område som sträcker sig alltifrån kemi till farmakologi och medicin.
Wikberg har gjort banbrytande insatser vad det gäller molekylär och farmakologisk karakteriseringen av melanocortinreceptorer och deras ligander. Wikbergs forskargrupp har också myntat begreppet proteo-kemometri som nu vunnit allmän acceptans. Genom sin fysikalisk kemiska kunskap har Wikberg infört en statistisk viktning av aminosyrornas kemiska karaktär i sina förutskickelser om peptidkedjors veckning till strukturer med avsedd receptorbindning. Hans publicerade arbeten är flitigt citerade, och forskningsresultatens praktiska betydelse har lett till grundandet av bioteknikföretaget Melacure.”
