BMCs dataavdelning, historik

(V1.0 2005-04-25; V1.1 2007-06-29. Korrigeringar, kompletteringar och synpunkter mottages tacksamt.)

Dataverksamheten vid BMC baserades i slutet på 60-talet på några få lokala resurser som två analogimaskiner vid Inst. för fysiologi och medicinsk fysik, en analogimaskin vid Inst. för oorganisk och farmaceutisk kemi samt några programmerabara bordskalkylatorer från Hewlett Packard och Wang Laboratories. Dessutom fanns möjlighet att utnyttja Uppsala universitets stordatoranläggning från Control Data och senare en från IBM.

Hösten 1971 gav BMC:s dåvarande och förste föreståndare Karl-Johan Öbrink undertecknad i uppdrag att utreda behovet av en för hela BMC gemensam dataavdelning samt därefter att planera för inrättandet av en sådan.

De medel från LUP (Lokal- och UtrustningsProgramkommittén) som skulle användas för de erforderliga datorinvesteringarna gick emellertid åt till annat och projektets genomförande fick vänta några år.

1973 förnyades uppdraget som nu kom att bestå i utformandet av en ansökan till Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. Projektet stöddes kraftfullt av Werner Schneider, den mycket dynamiske chefen för universitetets datacentral UDAC (Uppsala DataCentral). Lika värdefullt stöd gavs av universitetsförvaltningen genom dess dåvarande chef, universitetsrådet Gunnar Wijkman.

Vår ansökan till KAW resulterade i ett anslag på 1.050.000 kr. Föredragande i stiftelsen var chefen för Socialstyrelsen, Bror Rexed, tidigare professor vid Anatomiska institutionen vid Uppsala universitet och den som enligt uppgift var först om att föreslå tillskapandet av BMC!
Universitetet bidrog med ett tilläggsanslag på 300 kkr varför investeringen blev 1,35 Mkr vilket i dagens penningvärde torde motsvara inemot 10 Mkr.

BMC:s dataavdelning etablerades så i september 1976, med forskningsstödjande verksamhet som grunduppdrag, efter en gedigen upphandlingsprocedur i vilken bl.a. Statskontoret medverkade med sakkunnig upphandlingsexpertis.

Investeringsmedlen räckte till en för mitten på 70-talet kraftfull datoranläggning. Den bestod av två Nord-10 minidatorer från Norsk Data och en Alpha LSI-2 dator från Computer Automation. Affären blev den första stora för Norsk Datas nyetablerade svenska dotterbolag och vanns i konkurrens med bl.a. Digital Equipment AB (numera en del av HP) som erbjöd PDP-11/70- och PDP-11/45-datorer.

Den största Nord-10 datorn hade 128 kord primärminne (256 kbyte) och två skivminnen på vardera 33 Mbyte. Byte hade då blivit ett vedertaget begrepp för massminnesstorlek medan primärminnets storlek fortfarande oftast angavs i kord (kiloord).
Operativsystemet var Sintran-III som klarade av samtidigt pågående timesharingverksamhet (drygt 20 samtidiga terminalbaserade användare), realtidstillämpningar, batchköer och kommunikation med andra datorer. Fundamentalt för denna imponerande förmåga var Sintrans användande av virtuell minnesteknik.
Användarna kunde kommunicera med timesharinganläggningen via terminaler från alla BMC-institutioner. Terminalnätet, som efter något år utökades med en terminalväxel från det som senare skulle bli företaget UpNod, blev snart ganska omfattande.

Till den andra Nord-10:an som hade 48 kord primärminne var en filmskanner ansluten. Röntgendiffraktionsbilder av proteinkristaller från Institutionen för molekylärbiologi kunde skannas in med en upplösning på 25 mikrometer.

Mellan Nord-10 datorerna fanns en s.k. bus-switch vilken möjliggjorde enkel överflyttning av yttre enheter, t.ex. bandstationen från HP, mellan de två datorerna.

NORD-systemen administrerades fram till 1982 av Torbjörn Höglund, systemman från UDAC, som under denna tid även gjorde ett pionjärarbete då han implementerade databashanteringsprogramvaran MIMER på Norsk Datas datorer.
Torbjörn efterträddes 1982 som systemansvarig av undertecknad och av Sverker Griph, båda på deltid. Sverker, som efterträddes av Peter Gad, gick efter några år vidare till Teknikum vid UU och snart därefter till en befattning på JET-projektet i England, ett av världens stora forskningsprojekt, där man försöker tämja vätekraften.

Alphadatorn var dedicerad till insamling och bearbetning av data från kromatografiutrustning vid ett antal av BMC:s institutioner. Detta var en av de första LIMS-tillämpningarna (Laboratory Information Management System) vid BMC. En annan tidig LIMS-anläggning bestående av en mikrodatoranläggning (Intel 8008, 1 kbyte RAM-minne och 2 kbyte PROM-minne) fanns vid Inst. för fysiologi och medicinsk fysik. Den samlade in labdata, sände dem till dataavdelningens timesharingsystem för bearbetning och lagring, tog emot resultatutskrifter samt styrinstruktioner vilka förmedlades för verkställighet till labutrustningen. Systemet utvecklades av undertecknad i samarbete med fysiologens elektronikverkstad.

Undervisningsprogram
Problemorienterad (sedermera benämnd problembaserad) undervisning var ett begrepp som började sprida sig inom universitetsvärlden med McMaster University i Kanada, universitetet i Tromsö och Linköpings universitet som tidiga initiativtagare. Vid dataavdelningen installerades program från McMaster (McPuff för lungfunktions- och McPee för njurfunktionsundervisning) samt även från universitetet i Tromsö. Vid BMC utvecklade Johan Gabrielsson, med hjälp av Bo Larsson som programmerare, MAXSIM för simulering av läkemedelsomsättning i kroppen som funktion av tiden. Detta program kom att bli en standardlaboration för såväl farmaci- som medicinstuderande vid BMC. Programmet implementerades först på Nord-10 anläggningen, konverterades (bl.a. från Nord-10 assemblerrutiner till VMS Fortran) sedan av undertecknad för användning på vår då anskaffade VAXdator. En PC-version som exporterades till några andra länder togs fram av Johan Isaksson. I slutet på 90-talet gjordes en Javaversion av Erik Stensmo. Den bör kunna användas i de mest skiftande datormiljöer. Så sent som i år, 2007, efterfrågas den senaste versionen för användning vid Sveriges Lantbruksuniversitet. MAXSIM torde med sin ålder på 20-25 år inneha något av ett rekord när det gäller livslängd för undervisningsprogram.

DARE-P – Minuit
En annan programvara, som kom att användas mycket inom farmakokinetiken, var sammankopplingen av DARE-P, ett differentialekvationslösningspaket, med Minuit, ett parameteroptimeringsprogram från CERN. Denna kombination skapades av Mikael Hakman, anställd som systemman vid UDAC för stöd till Medicinska fakulteten, och deltidsplacerad vid BMC.

Ny datoranläggning
Efter en unikt lång tjänstgöring på 10 år byttes Norddatorerna ut 1986 mot en VAX-8200 dator från Digital Equipment Corporation (DEC). Samtidigt installerades Ethernet över hela BMC, så från det året har verksamheten vid BMC haft tillgång till ett modernt datanät med inledningsvis 10Mbit/s för alla anslutna datorer. Numera är nätet uppgraderat till 100 Mbit/s för BMC:s alla c:a 3000 anslutna datorer samt indelat i ett stort antal switchförmedlade subnät.

GCG, Bioinformatik
En viktig anledning till valet av Digital Equipments VAX-datortyp var att bioinformatikprogrampaketet GCG (från Genetics Computer Group vid universitetet i Wisconsin) fanns på denna plattform. GCG som hade installerats på en mikroVaxdator vid institutionen för Medicinsk Immunologi 1985, flyttades till dataavdelningens VAX-8200 och blev nu tillgängligt för all mikrobiologisk forskning vid BMC. Tillströmningen av användare till dataavdelningen blev snabbt mycket stor. Dan Larhammar anlitades för undervisning i användandet av GCG och kan därmed sägas vara den förste läraren i modern bioinformatik vid Uppsala universitet.

GCG var emellertid ej den allra första bioinformatiktillämpningen vid dataavdelningen. Redan 1979 utvecklades ett program, Gene Manipulator, av Per Andersson, Anders Virtanen, Göran Akusjärvi och Ulf Pettersson. Det hade ungefär samma funktioner som det senare utvecklade Stadenpaketet.

Epost
Vid UU fanns sedan tidigare internationell epost av det slag som IBM introducerat i form av s.k. EARN-noder, vilka vid UU hette SEUDAC21 och SEMAX51. Denna epostförmedling, som hade ett icke-hierarkiskt, platt adressformat av typen ”user%nodnamn”, kompletterades 1985 vid UU:s Matematisk-Naturvetenskapliga fakultet av en eposttjänst av dagens snitt med ett hierarkiskt adressformat som för universitetet fick utseendet user@institution.uu.se eller Förnamn.Efternamn@institution.uu.se.
Initiativet till denna nya eposttjänst togs av Mats Sundvall som då var doktorand vid BMC och som i samarbete med Hans Ollaiver installerade tjänsten på Matematisk Naturvetenskapliga Fakultetens VAXdator MAX. Denna dator avvecklades dock inom kort och eposttjänsten flyttades av Mats Sundvall till BMC:s VAX-dator. Tjänsten utvidgades till att omfatta större delen av UU. BMC:s dataavdelning kom därmed att stå för UU:s huvudsakliga mailsystem under fyra-fem år innan tjänsten flyttades till, och kom att bli en viktig del av serviceutbudet vid UU:s nyinrättade IT-stödorganisation.

BUS
VAX-datorn kom att få ännu en administrativ tillämpning under några år. UU:s ekonomiadministration behövde tillgång till en VAX för utprovning av det ekonomiadministrativa systemet BUS, som sedan kom att införas i full skala över hela universitetet. Förutom testverksamheten för 12 institutioner förlades en stor del av BUS-utbildningen för UU:s institutioners ekonomiadministratörer till BMC:s dataavdelning.

EMBnet
1989 togs ett viktigt steg i avdelningens utveckling. Europas molekylärbiologer behövde tillgång till bioinformatikdatabaser. HUGO-projektet (Human Genome) genererade stora mängder DNA-data. EMBL (The European Molecular Biology Laboratory) stod inför valet att antingen ge forskarna access till datorresurser i Heidelberg eller att distribuera databaserna till Europas alla länder. Ett tekniskt skäl till att välja den senare lösningen var att datakommunikationen mellan Heidelberg och omgivningen visserligen räckte till för distribution av databaserna men inte för den vid den tiden snabba övergången till grafiska gränssnitt (GUI) för kommunikationen mellan program och datoranvändare.

En europeisk organisation med uppgift att ta hand om tillgängliggörandet av f.f.a. EMBL:s databasinformation på nationell nivå bildades. Dess namn blev EMBnet (European Molecular Biology network). I Sverige förlades EMBnetnoden till BMC:s dataavdelning på förslag från prof. Bertil Daneholt, Karolinska Institutet. Anslag till en ny VAX-dator (VAX-6410) och personal (1,2 tjänster senare 2 tjänster) beviljades i ett par omgångar, av ett antal forskningsråd i samverkan, för en sammanlagd tid på inemot 10 år. Projektledare var prof. Göran Magnusson och senare prof. Leif Andersson.

Mot slutet av denna tidsperiod hade databaser och sökmotorer blivit tillgängliga från USA:s NCBI (The National Center for Biotechnology Information ) och Europas EBI (European Bioinformatics Institute) och tillgång till nationella resurser ansågs ej längre var lika oumbärlig. Dataavdelningen medverkade f.ö. i de svenska ansträngningarna att få EBI till Uppsala men Cambridge vann med Uppsala som god tvåa framför Heidelberg. En donation från the Welcome Trust på 8 MBP samt nybyggda lokaler intill the Sanger Centre bidrog till valet av Cambridge.

I Sverige fick EMBnetverksamheten en inriktning som skilde sig från den i alla andra europeiska länder. Den svenska nodens styrgrupp valde en policy som gick ut på att databaserna skulle vidaredistribueras till alla svenska universitet/motsv. och först där skulle användarna utföra sina sökningar i, och analyser av databasinnehållet. Någon nationell kraftsamling inom bioinformatikområdet kom därför ej till stånd. Detta hade både för och nackdelar, lokalt kompetensuppbyggande tvingades fram, de knappa resurserna blev dock splittrade. För den svenska EMBnetnodens del fick uppbyggande av kompetens inom området databasdistribution högsta prioritet och programvaran xNDT togs fram av Peter Gad, en av nodens anställda, för detta ändamål. xNDT tilldelades en s.k. ”systems-well-known-port” av Internets styresmän och är därmed i synnerligen gott sällskap med Telnet, FTP och liknande vilka alla har TCP/IP-portnummer under 1024. xNDT fick en vitt spridd användning inom EMBnet och stod under några år i mitten av 90-talet för huvuddelen av distributionen inom Europa av DNA-databaser från EMBL till respektive lands EMBnetnod.

Noden bedrev under ett antal år en tämligen omfattande bioinformatikundervisning för hela landet i form av kurser som gavs vid svenska universitet och biotech-företag. Vid två tillfällen utfördes undervisningen vid Pharmacia UpJohns anläggning i Kalamazoo, USA. Primärt anställda för denna undervisningsverksamhet var, i tur och ordning, doc. Hans Mehlin, dr. Arnold Andersson och doc. Erik Bongcam-Rudloff. Erik är nu ordförande för EMBnet och undertecknad ordförande för EMBnets technical manager kommitté.

Inspirerad av dels ett anförande av Sveriges tekniska attaché i Los Angeles, dels vår EMBnetverksamhet framlade undertecknad i slutet på 1990 ett förslag om tillskapandet av ett "Centrum för Bioinformatik" vid Uppsala universitet. Det kom emellertid att dröja till slutet på 90-talet innan sådana centra etablerades i Stockholm och Uppsala, och då efter andra initiativ på nationell nivå.

Den svenska EMBnetnoden, som fortfar att verka med en modifierad inriktning, har genom initiativ av undertecknad, och med huvudinsatsen gjord av Peter Gad, inlett implementering av xNDT för bioinformatikdatabaser på SweGrid, det nationella svenska klustret med 600 sammankopplade datorer. Detta projekt är nu framme vid de första testkörningarna.

GDB (Genome DataBase)

En nordisk bioinformatikservice, i form av tillhandahållande av genmappingdatabasen GDB, etablerades vid dataavdelningen av Mats Sundvall och Ulf Pettersson från Inst. f. Medicinsk genetik. Ur GDB kan data hämtas som är relaterade till människans gener, inklusive kända polymorfismer, publikationers författare och citeringar, prober som används i mappingtillämpningar etc. Även GDB-noden bedrev intern och extern (Aarhus, Oslo) undervisning. GDB-verksamheten pågick i c.a 5 år.


Molekylmodellering
Några forskare vid institutionen för organisk farmaceutisk kemi, Uli Hacksell, Annette Johansson, Kristina Luthman och Anders Karlén tog kontakt med dataavdelningen med önskemål om etablerandet av en molekylmodelleringsresurs bestående av lämplig dator och programvaran SYBYL. En sådan skapades och blev en så stor framgång för denna forskningsgrupp att man efter några år satte upp ett eget molekylmodelleringslab med SYBYL som en av de centrala programvarorna.

Litteraturdatabaser
Ett annat exempel på användarinitiativ som fick stor betydelse (även utanför BMC) utgör den litteraturdatabastjänst som etablerades åren 1993-95. BMC-bibliotekets Anders Rydqvist och Per Syrén kom med en förfrågan till dataavdelningen om vi inte kunde tillgängliggöra litteraturdatabaser (f.f.a. Medline) på BMC:s datanät i stället för på den CD-baserade arbetsstation man hade vid biblioteket. Vid den tiden var det alltmer vanligt att universitetsbibliotek ställde några persondatorer med lokala CD-läsare till besökarnas förfogande. I bästa fall var datorerna kopplade till en server med ett antal CD-läsare så att man inte ideligen behövde växla litteraturdatabasCD manuellt.

Utgående från avdelningens vana vid stora databaser och från det faktum att ett oavbrutet och stort prisfall för skivminnen då pågick sedan någon tid samt existensen av anpassningsbar klientprogramvara från litteraturdatabasleverantörerna var det uppenbart att man med ganska enkla metoder skulle kunna lösa problemet. Efter inhämtande av tillstånd (licenser) lade vi till att börja med ut Medline på nätet från en av våra befintliga servrar efter komplettering med erforderlig skivminneskapacitet för några tiotusental kronor. Denna tjänst blev omedelbart en stor succé. En representant för vår litteraturdatabasleverantör Dialog (en av de största på marknaden och som senare bytte namn till Knight and Ridder) sa att vi var först med en sådan tjänst inom hela det akademiska Europa och kände endast till en liknande tjänst i Europa, nämligen inom läkemedelsgiganten Glaxo Welcome. Forskare i Uppsala fick därmed, på sina skrivbordsdatorer, tillgång till en förnämlig litteraturdatabastjänst ett till tre år före flertalet av sina europeiska kollegor.
Efterfrågan växte, en stor server med 30 GByte RAID5-organiserad skivminneskapacitet anskaffades för c:a 600kkr. Flera databaser bl.a. Biological Abstracts licensierades och några gjordes tillgängliga även för institutioner vid Akademiska Sjukhuset och vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Antalet användare kunde uppskattas till något 1000-tal.

Efter c:a tre år fanns databaserna även tillgängliga via webbinterface från litteraturdatabasleverantörernas eller deras representanters webbservrar och vår egen server avvecklades bl. a. eftersom uppgraderingen av databaserna i den, av naturliga skäl, släpade efter några veckor. De levererades nämligen till oss på CD.

Studentdatorsalar
Under andra halvan av 90-talet blev studenternas behov av datorresurser uppenbart. Den terminalsal med 6-8 grafikterminaler som etablerats vid dataavdelningen bl.a. för MAXSIM-laborationerna (se ovan) ersattes med en första studentdatorsal som inrättades i BMC:s hus D1 plan 1. Initiativet kom från lärarhåll. Kurt Svärdsudd, Jonas Boberg, Mats Sjöquist och Anders Karlén är några av de som medverkade vid tillskapandet av denna resurs. Anders utsågs att bli den förste ansvarige för verksamheten. 10 PC- och 10 Macdatorer samt två servrar anskaffades. Inledningsvis sköttes dessa datorer av arvoderade studenter. Så småningom överfördes driftansvaret till dataavdelningen och en systemadministratör, Jonas Linnér, projektanställdes för att sköta datorerna. En andra studentdatorsal etablerades efter några år av Farmfak i BMC:s hus B5 plan 1.
I samband med renoveringen av BMC skapades en stor sal med utrymme för 48 studentdatorer i det nybyggda A6-huset i plan 0 under BMC-restaurangen. Ett separat serverrum med god kylkapacitet och tillräckligt utrymme för expansion anlades i närheten. Några månader därefter anställdes två systemadministratörer, Emil Lundberg och Gustavo G-Wall vid dataavdelningen. De skulle bl.a., inom ramen för en tjänst, sköta studentdatorsalarna. Ytterligare sex studentdatorsalar tillkom i rask takt och antalet tjänster för skötsel av studentdatorerna utvidgades till två. Anders Lövgren anställdes som systemadministratör med delansvar för studentdatordriften. Senare har skötsel av studentdatorsalar vid Inst. f. folkhälso- och vårdvetenskap samt vid Akademiska sjukhuset tillkommit. Utöver ovan beskrivna nu tillgängliga studentdatorresurser har TekNatFaks BMC-institutioner ett antal salar i egen regi. TekNat-studenter har f.n. (2007) ett betydligt större antal datorer tillgängliga per student än medicin- och farmacistudenterna.

Datanätet
Från det tidiga terminalnät som vi lade ut till alla BMC-institutioner 1976 och som utvidgades med en terminalväxel några år senare, började tiden efter några år bli mogen för en första Ethernetinstallation.
Under 70-talets andra hälft pågick en livlig debatt inom data- och elektronikvärlden om vilken datakommunikationsteknik som skulle ta över på lokal nivå. Striden stod mellan det av IBM lanserade Token-ring nätet (uppfunnet av svensken Söderblom) och Ethernet som uppfunnits av Bob Metcalf och medarbetare vid Rank Xerox i Palo Alto. Ethernet backades snart upp av både Digital och Intel och acronymen DIX (Digital-Intel-Xerox) blev allmänt känd. Man kallade t.ex. en av Ethernets kontaktstandarder för DIX (numera benämnd AUI).
Efter en första utredning 1981, där vi fann att en övergång till Ethernet då skulle bli för dyr, fick vi vänta till 1986 års utbyte av Norddatorerna till en VAXdator då vi samtidigt ansökt om medel för ett datanät. En förbindelse till SUNET etablerades och BMC var därmed anslutet till Internet. Återigen var det Knut och Alice Wallenbergs stiftelse som generöst stod för donationsmedlen till denna, för den biomedicinska forskningen i Uppsala, viktiga resurs.

Runt 1990 utredde Uppsala universitet vilken form av datanät som skulle ersätta universitetets vittförgrenade terminalväxelnät. Dataavdelningen var representerad i denna utredning och undertecknad fann den tekniska principlösning som sedan valdes, nämligen ett s.k. FDDI-nät.

I samband med den stora modernisering av BMC som inleddes mot slutet av 90-talet ersattes successivt vårt gamla Ethernet av ett modernt switchat nät med 100 Mbit/s för varje ansluten dator. F.n. finns det c:a 3000 sådana vid BMC. En komplettering med Gbit/s-anslutningar för servrar pågår. Antalet nätanslutna datorer växer ständigt och är nu dubbelt så många som de anställda. Många av datorerna finns i laboratorier och studentdatorsalar.

Studenter med bärbara datorer har sedan 2002 haft möjlighet att koppla upp sig på datanätet via rikligt förekommande uttag i läsesalen utanför biblioteket i A6:2 samt även inom biblioteket.
Dessa anslutningsmöjligheter kompletterades 2005 med möjligheter till trådlös uppkoppling i biblioteket och läsesalen samt i matsalen vilken utanför lunchserveringstider även används av studenterna, kanske f.f.a. för grupparbeten.
Genom UU:s försorg har nu (2007) stationer för trådlös uppkoppling till nätet installerats i alla publika lokaler i BMC:s A- och C-stråk.

Nya tjänster på nätet
Ett lokalt bokningssystem för sammanträdesrum, studentdatorsalar, videoprojektorer etc. har vidareutvecklats av dataavdelningens Anders Lövgren och tagits i bruk sedan några år tillbaka. Anders har även kompletterat BMC:s lokala eposttjänst med en webmail ”front-end” som mycket underlättar åtkomsten av BMC-förmedlad epost oavsett var i världen användaren befinner sig. Emellertid avvecklas nu epostsystemet, c:a 20 år efter dess införande. Det har haft en unikt(?) hög tillgänglighet med sammanlagt c:a en (1) dag ur funktion sedan 1986! Kombinationen SUN/Solaris och Post.Office, ett epostsystem av "carrier class", har visat sig svåröverträffad.

Administrativa system
BMC-administrationen driver ett antal system vid avdelningen, vilka tillsammans utgör basen för många administrativa rutiner.
Ett stort antal dragskåp regleras via datanätsförmedlad kontakt med ett centralt styrsystem i BMC-adminstrationens regi. Mycket stora energibesparingar i form av minskad bortventilation av uppvärmd luft möjliggörs därigenom.
Dessa administrationsstödjande verksamheter har byggts upp och sköts av systemingenjör Gunnar Herlitz.

En organisation som BMC med c:a 1500 anställda och med 3000 studenter per år har förstås ett stort behov av att kunna tillhandahålla information om verksamheten på ett enkelt sätt. BMC och dess aktiviteter presenteras därför via en omfattande webnärvaro. De gemensamma webbsidorna har i huvudsak framställts av datasamordnare Ulrika Wallin som tillsammans med Gunnar Herlitz sköter webbmasterfunktionen vid BMC. En övergång till ett universitetsgemensamt webbpubliceringssystem pågår nu.

Helpdesk
Alltsedan dataavdelningens tillkomst 1976 har institutionerna kontaktat oss betr. f.f.a. sådana dataärenden som berör utnyttjandet av avdelningens resurser men ibland även i samband med problem i lokala datoranläggningar eller t.ex. för att få inköpsrådgivning. Den tid vi har för sådan helpdeskverksamhet är mycket begränsad. Institutionslokala ”helpdeskinsatser” debiteras om ärendet tar mer än c:a 15 minuter.

Institutionsservice
Med början i helpdeskverksamheten och ett inledande serviceåtagande vid Linnés Centrum för Bioinformatik utvidgades institutionsserviceverksamheten, f.o.m. sommaren 2005, till att omfatta ett 10-tal abonnerande institutioner. Peter Öhrt anställdes som systemadministratör med huvudsaklig verksamhet inom detta område vari ingår underhåll och drift av institutionernas egna datorsystem.

/Nils-Einar Eriksson 05-08-18, med några kompletteringar 07-06...